fannyzenobia

Jo nu är det ju så att jag har vart lite dålig på att skriva i min lilla blogg men jag har helt enkelt haft annat för mig, jag har med andra ord skaffat mig ett liv *host* hahaha .. veckan har bestått att skolan, bio, studiedag och massa massa pirr i magen :$ :)

I tisdags var jag i skövde och kollade på New Moon, den var riktigt bra! Fast lipsill som jag är så lipade jag ju typ hela tiden xD hahah men så kan det va :)

I onsdags hade vi studiedag så då blev det slappt men var tvungen att åka in till skövde och köpa biljetter ;) tänkte att jag skulle åkt och fixat lite klappar oxå men det orkade jag inte xD jag och mamma ska ta en tur in till skövde och julhandla nästa lördag istället :P

I helgen blir det halmstad för hela slanten :) Pauline åker med på tåget till göteborg till sin pojk så då slipper jag åka själv :D hahaha .. Men det kommer nog gå bra, hoppas jag haha :)

Hoppas alla får en lika bra helg som jag kommer att ha :) PUSSEN!

Jag ska berätta en hemlighet.
Nåt ingen annan vet,
bortsett från mig och döden.

Doktorn trodde det var influensa.
Ända till febern gick över fytio och jag inte orkade röra på huvudet.
Ambulansen kom på lilla julafton.
Och innan de hann stänga kröp döden in.
Han betraktade mig stilla medan vi körde.
De första minnena från sjukhuset är vaga.
De tog prover.
Ett av dem gjorde väldigt ont.
Alla sprang och pratade fort.
Men döden släppte inte min blick.
Pappa satt i väntrummet hela natten.
Farbror och Faster kom också.
Fast det var mitt i natten, och jag tänkte:
Jag kommer aldrig att lära mig spela piano.
Jag kommer aldrig att se paris.
Jag kommer aldrig att få barn.
Jag kommer aldrig att skriva en bok.
Jag kommer aldrig att få sand mellan tårna igen.
Eller vakna och undra vad dagen ska innehålla.
Jag kommer aldrig att le mer.

Jag hade fel.
Men när jag skrevs ut från sjukhuset var jag en annan människa.
Jag förstod innebörden av tusen klyschor den dagen,
av att vara omgiven av mirakel som vi tar för givet för att vi är vana vid dem,
av att sätta värde på det vi har.
Av att allt är förgängligt och bara några saker är viktiga.
Alla färger verkade klarare,
alla saker känder närmare.
Och mitt i allt detta...
...stod döden.
Han sa:
Detta är min gåva till dig.
Du ska minnas det kalla stålet mot nacken och mitt vita öga,
så att tills vi möts igen,
Kan du verkligen leva.

sitter i skolan och känner mig ovärd, har bara en lektion och vi kommer säkert inte göra  något alls iaf, suug! efter skolan ska jag in till skövde och köpa en till mobilstrumpa för jag glömde den på bussen för några dagar sen, och dom som känner mig borde inte bli förvånade xD Sen blir det hem till mormor och käka mat.. sen ska jag till Malins skola och så tar jag bussen hem och så åker hon med mig :P hihi! Mamma jobbar sent ikv och det gillar jag inte .. jaja jag får väl stå ut .. men men nu börjar min lektion snart :P kanske skriver ikv om jag orkar.. juste ja, jag hittade den där konverationsloggen på min nya mobil :) haha värsta gött, då blir det ju typ som på msn :) Nice som bara den :) men men måste dra, hörs sen :) PUSS<3